Dagen idag började ju inte världsbäst!
Jag snoozade i mer än en timme och vaknade därför kvart i åtta, jag hade planerat att börja åtta. jag fick verkligen tvinga mig själv att stiga upp ur sängen och in i duschen. Väl i duschen så vägrae min kropp att gå ur den, det var helt sjukt. Jag var fånge i min egen kropp och den vill verkligen duscha! Till slut så tog jag mig ur duschen och fixade iordning mig. Klädde på mig ioch allt var väl ganska frid och fröjd faktiskt.
Tills jag kom ut. TIO frickin minusgrader!!
Inte nog med det, när jag skulle låsa upp cykeln så bara vägrade låset att släppa.. jag fick springa upp efter några minuter och leta den andra nyckeln, då fick jag det att funka, off I went. Parkerade cykeln utanför jobbet och gick in och jobbade. Det var inte en så väldigt händelserik dag på jobbet, höjdpunkten var nog när jag sa grattis till jens och fick en kram, andra den här veckan ;) hahaha!
MEN!
När jag slutade så gick jag ner till cykeln och skulle cykla hem, dessutom skulle jag möta upp morfar och åka hem till mormor och morfar och tvätta kläder eftersom mina tvättmaskiner inet var up to date, iallafall. Jag skulle låsa upp cykeln så jag började mecka med låset. Det vägrade att öppna sig, "som tur var" tänkte jag "så har jag med mig extranyckeln så att jag får upp låset" Men icke sa nicke.
Det jävla låset hade bestämt sig för att bara vägra att öppna sig! Jag fattar inte vad det var för fel men det bara totalvägrade! jag ringde Angelica, som är lite starkare än mig, så att hon kom ner och hjälpte mig men inte ens hon lyckades. Då kom Thomas, Angelicas mammas kille och försökte, men han kunde inte heller! De var iallafall snälla och skjutsade hem mig och den förbannade cykeln.
När jag kom hem så kom jag på att jag faktiskt har en liten tång som man kan knipsa saker med. så jag tog mod til mig och gick upp och hämtade den, väl nere med cykeln så tog jag i allt vad jag hade, jag trodde att jag skulle bryta händerna av mig, så hårt tog jag i. men det förbannade jäkla pisslåset bara vägrade, det blev inte ens en skråma på det. Det bara satt där och hånade mig. Jag blev hånad som jag aldrig blivit hånad förr. "måtte vildvittrorna ta dig" tänkte jag och började svära en ramsa jag aldrig hört maken till förr. Så jag ringde runt lite men det fanns ingen som jag kände som hade en tång att hjälpa mig med. Tills mamma ringde och sa att hennes kompis Per som bor här i stan skulle komma och hjälpa mig.
nu, efter Pers modiga insats så är låset dött. Vi skickade det dit det hörde hemma. i Helvetet!!!!
Nu fattas bara ett nytt lås, det ska vara hederligt den här gången och inte sticka en kniv i ryggen på mig som vissa andra lås kan göra...... :)
Problem solved och jag är glad!