Jag är dålig på att lägga upp bilder..

Jag har nästan inte använt min kamera som finns i datorn nånting.. Så jag bjuder på mig själv här, bilderna togs för en minut sedan.. (;

Min paradox

Det kan tyckas paradoxalt att jag skriver det jag nu ska skriva efter det föregående inlägget..

För några dagar sedan så beställde jag en weekend på hotell nere i Stockholm till mig och en till person. Jag kände för att bjuda på det helt enkelt :)

Jag tror att båda kan må bra av att få komma bort lite från livet och leva i en bubbla några dagar. Det blir första helgen i Juni, det är några dagar kvar jag vet men jag kände att det är väl ändå å det börjar på att bli fint i Sverige, sommaren ligger i luften och träden börjar bli gröna, att det dessutom är Sveriges Nationaldag den söndagen gör väl inte saken sämre..

Inte för att jag någonsin firat nationaldagen något speciellt men det kan ändå vara kul!

Jag har dock inte kommit på något att göra under den helgen så om någon har något förslag på platser man kan åka till eller saker man kan göra så ge mig lite förslag!

Blev tipsad om ett fräsigt hotell av Angelica, www.nordiclighthotel.se Jag hoppas att det är like trevligt som det ser ut :)

Tankar kring framtiden 20:56 en tisdag

Oj vad jag känner att tiden bara går och att jag helt enkelt inte har haft någon lust att skriva nånting här.. Det har hänt en hel del. En del bra saker och en del dåliga saker. Jag vet inte om det kommer som en nyhet för någon att jag har tappat sugen för mitt jobb.. Det skedde nån gång vid årsskiftet, jag kom in i en svacka. Slutade tro på mig själv helt och hållet och genom det så tappade jag min säljförmåga.

Det är inte första gången det händer. Samma sak hände nere i Spanien när jag jobbade på megafon. Där höll jag ut ett bra tag tills jag sen tröttnade.

Det som har hänt mig är att jag kommit in i en ond spiral där jag tar varje nej som ett nej till mig. Och efter varje nej så har det varit tyngre att slå ett nytt nummer, att börja om, att vända blad.Jag vet att man inte ska ta något personligt som säljare.. Men någonstans så sitter det ju ändå i vad jag säger och vad jag gör, därför är ett nej från en kund ett nej till mig. Ibland spelar det inte ens någon roll vad det är jag säger och gör. Jag kan säga samma sak som en säljare bredvid mig och ändå inte sälja. Vad gör jag då för fel?

Det är Mig det är fel på.

Iallafall så har jag försökt att komma ur denna onda spiral, försökt att komma ut på banan, men det har inte gått.

Det som jag vill att folk ska förstå är att jag har inte tröttnat på jobbet för att jag tycker att det är tråkigt.

Tvärtom, jag har tyckt att mitt jobb verkligen har varit en utmaning och att det har varit kul. Anledningen till att jag har tröttnat på mitt jobb, egentligen vill jag inte säga att jag har tröttnat på det.. tappat motivationen till det känns bättre och mer korrekt att säga, är att jag helt enkelt har tappat tron på mig själv, min egen förmåga. Jag tycker inte att det är tråkigt att gå till jobbet, det är snarare så att jag känner att just nu så är mitt jobb en sak som tär på mig, som gör att jag mår dåligt psykiskt. Det är ingenting jag kan sätta fingret på VAD det är på mitt jobb som gör att jag känner såhär, det är många små saker som gör att det blivit JOBBIGT att gå till jobbet.

Jag har till och med känt när jag vaknar på morgonen att jag hellre stannar hemma och bara ligger i sängen och inte gör nånting på hela dagen, bara ligga där och gråta..

Och sist jag kände så var vintern 2006. Det enda jag gjorde då var att ligga i min säng och stirra upp i taket, gråta och vara självdestruktiv. Inte äta något och tänka på vilka jag var i vägen för, känna mig överflödig på denna jord och allmänt oälskad.

Och när jag känner att jag hellre gör det än att gå till jobbet så vet jag inte om det är värt det. Jag säger självklart inte att jag vill vara utan ett jobb. Hur ska jag klara mig ekonomiskt? Hur ska jag då överleva? Ska jag inte bara försöka att bita ihop och pallra mig till jobbet och ta på mig mitt leende och sälja som bara den?

- Jag vet inte hur man gör. Jag vet hur jag ska ta på mig mitt leende och se glad ut. Men jag vet inte hur jag får den känslan att vara längre än att någon tittar bort. Och hur jag ska kunna slå ett nummer och sälja in en produkt som jag ska tro på när jag inte ens tror på mig själv. Hur gör jag det?

Jag har pratat med mina chefer om detta några gånger, en del gånger allvarligare än andra och sist vi pratade så kom jag fram till att jag faktiskt vill försöka att komma ur denna psykiskt dåliga spiral och komma in i spelet igen, jag berättade också mina planer om att börja studera i höst (Augusti). Jag kände dagen efter det samtalet att jag började om lite, jag visste att det kommer att ta tid för mig att vända båten men samtidigt så skulle jag vända till att känna att det var kul att gå till jobbet. Det har gått upp och ner sen dess. Det har inte varit en dans på rosor. Det är blod svett och tårar.

Igår så förändrades allt..

Igår så kom vdn (vet inte om han är det, men han är min chefs chef) upp till oss och berättade att utöver de här sju stycken som fick gå för tre veckor sen så ska de nu varsla ännu fler.

- Jaha...

Visst, de ska inleda samtal med facket och bla bla..

Vi har haft möte nu en och en och få veta lite mer hur det ligger till, ett möte som inte sa någon någonting. Jag gick in på mötet och fick veta att de kommer att släppa folk efter hur länge de har jobbat och prestation.

Med andra ord så kan man väl säga att sist in är först ut?

Så jag sa till honom att jag inser att jag kommer att få gå, varpå jag får ett svar om att nej, det är inte bestämt vilka som ska få gå.. Men om man tittar svart på vitt på min tid på Hitta så ser det ut såhär:

Jag är en av dom som kommit in sist, det är tre stycken som kommit in efter mig, jag är den på kontoret som har presterat sämst utav alla de senaste två månaderna och jag har sagt upp mig till augusti.. Varför skulle de låta mig stanna? Det finns inget i min historia som pekar på att jag skulle få stanna... Så jag känner att det är lika bra att jag bara ställer in mig på att få gå helt enkelt..

Detta suger verkligen, jag menar även om jag säger att det känns okej och även om jag ler på utsidan så är det just nu kaos inom mig.

Hur ska jag klara mig? vad ska jag göra på dagarna? måste jag flytta? vilka papper måste jag skicka in till Akassan? kommer jag att få nånting att leva på? Vad kommer att hända med mig? Kommer jag att bli utstött från samhället? Kommer jag fortfarande att vara omtyckt? När kommer jag inte att få gå till jobbet längre? hur mycket får jag i slutlön? skäms jag över detta?

Det kanske är konstiga tankar jag har i mitt huvud, men det är en liten del av hur det ser ut därinne just nu. Det är inga lätta tankar och frågor jag har.

När jag nu blir arbetslös, när det nu blir så kommer det inte att vara förevigt. Jag har sökt in till skola till hösten och det är ett tekniskt basår jag har sökt till så att jag vet att jag kommer in, det hoppas jag iallafall när det står att alla med behörighet kommer in.. SÅ jag vet att jag kommer inte att vara sysslolös resten av livet. Och jag vet att när jag börjar studera så kommer jag att få stöd från csn. Det är iallafall någon som är väldigt skönt att ha i bakhuvudet att vad som än händer med mig nu så kommer jag inte att sluta som jag gjorde hösten 2006.

Och jag kanske redan nu ska passa på att tacka i förväg till mina vänner, mina nära och mina kära för allt stöd ni kommer att få ge mig. Jag älskar er!

trolla bort mig

Det är skönt att få försvinna bort ett tag.

Att få vakna en lördag och städa lite, dricka kaffe och mysa tills jag vaknat. Sen ta en tur ute varierat med Snabb gång och Jogging. Komma hem, diska lite plocka lite i lägenheten, göra en smoothie och baka frukostbullar.

Att sen slippa bry sig om vad klockan är. Jag har inga måsten idag. Jag ska cykla upp till mormor och morfar och hälsa på dom, det var så längesen nu.. Sen så blir det till att ta det lugnt hemma för att sedan cykla iväg till höghammarhallen där Paralympics hålls nu.

Min syster Frida är teamvärd (?) till Spaniens lag. Tror nog att hon gör ett bra jobb :)

Nu ska jag dammsuga lite och sen hoppa in i duschen.

C

lunkstruttflyg

Nu har jag druckit mitt kaffe och ska snöra på mig mina fina nya skor och ta en joggingtur.. Jannike tror att jag kommer att lunka fram och ida att jag struttar fram.. men ingen av dom har rätt.. jag flyger fram!!

Sen ska jag diska här och baka frukostbullar! :)

Hönor är vi allihopa.. tydligen (:

Hon kommer från främmande vidder och han med...

Alltså, att män är från Mars och att kvinnor är från Venus är ju vida känt.

Det är ju också så att det märks så himla väl ibland, eller ganska ofta faktiskt. Vi tjejer säger ofta en sak men har en annan sak i tankarna.

När vi säger:

"nej älskling, du behöver inte köpa någon present på min födelsedag" eller "Jaha, nej det är lugnt, du kan göra det en annan gång" medan vi egentligen menar "Klart att du ska köpa något, jag fyller bara år en gång om året, är du helt hjärndöd?!" och "Nej det är inte lugnt vi sa idag ingen annan dag pucko!" så hör mannen det första. Medan en annan kvinna skulle förmodligen förstå undermeningen med det vi säger.

Jag har tänkt på detta länge, jag började till och med läsa boken "män är från Mars, kvinnor är från Venus" Men jag har inte läst klart den. Jag har tänkt på detta i flera år.

Och varför, varför, varför kan vi inte nån gång mötas halvvägs ?

Varför kan inte vi Kvinnor vara lite rakare när vi säger nånting ?

Och varför kan inte ni Män försöka se lite djupare än ytan på vattnet, det finns så mycket mer i vattnet än på vattenytan...

Glada nyheter

Igår fick jag mitt skattebesked, 6000 tillbaka där. GÖTT!

Idag fick jag brev hem från transportstyrelsen som innehöll mitt körkortstillstånd, så på måndag så bär det av till Driver för inskrivning! :)

ps.

Jobbet går fortfarande inte alls bra..

Acapella

I was walking, was living

My melody was acapella

There's a beat I was missing

No tune or a scale I could play

No sound in the distance

No orchestra playing together

Like a boat out to sea

The silence was too deafening

So come and revive me

I can't feel my heartbeat

It's just me surviving alone

Before you my whole life was acapella

Now a symphony's the only song to sing

Before you my whole life was acapella

Now a symphony's the only song to sing

Idag var första gången på länge då jag sov själv och inte låg och drog mig i två timmar.. det blev bara en timme idag och jag kånner mig mycket piggare...
Jag kanske ska sluta upp med sådana fasoner ?

Sakta kväver jag det som en gång var

Det som en gång var bra

Det som en gång var fullt av glädje, färg och form

Sakta blir jag formlös, grå och utan känslor

Sakta har gått så fort den sista tiden

Tiden bara försvann under mina fötter och nu är jag en sten

Hur lätt är det att forma en sten?

Krossa stenen till sand

Smält sanden till glas

Och forma glaset till mig

Varför är jag så ledsen?
Jag kan inte sätta fingret på varför jag är det. Det är inte normalt iallafall.
Det känns som allting bara är grått.

Jag är inte mig själv. Det var inte jag som började gråta idag bara för att J skulle medlyssna. Det är ingenting som jag skulle göra i normala fall. Men jag gjorde det idag.
Har jag tappat all tro på mig själv?

Buspalatset med Saga och Oscar

Min kropp är bara ett skal utan mening, det ekar mindre när jag fyller mig med dig...

Lördag

Igår var jag hemma hos mamma och Peter och åt påskmat med syskonen. Det var skönt att träffa Oscar. Det var skönt att veta att han kanske får flytta hem. Han vill det, Mamma vill det, Jag, Frida och Saga vill det och Soc säger att han får det. Nu hänger det bara på Pelle. Det var så skönt att veta att han kanske kommer hem till hösten. Så skönt för att jag vet att det är det han önskar sig mest av allt!

Men nu så ska han vara här hela påsklovet, skönt. Tänkte ta med honom till buspalatset på måndag.. Eller han kanske är för stor för det.. Nåväl, skulle det vara fallet så får jag väl ta med Saga eller en kompis till honom också :) Eller het enkelt hitta på något annat att göra.. Någon som har förslag på vad man kan göra i bollnäs? Gumpels kanske, jag vet inte.. Jag har ingen koll på vad killar i tolvårsåldern gillar..... hm.

Nej nu ska jag kolla på Harry Potter och HEmligheternas kammare ;)

Idag så är det middag hemma hos mamma med syskonen. Det ser jag fram mot :)

i och med det så borde jag pallra mig upp ur sängen och hoppa in i duschen så att man är någorlunda fräsch..

Samtidigt som jag känner mig så glad för att få träffa familjen och Oscar kanske speciellt så känner jag mig tom. Som ett skal bara. Som att inget jag gör har någon betydelse eller mening. Det är en väldigt olustig känsla.

jakt på nya möbler

Jag skrev här för ett tag sen att jag vill inreda nytt. Och det ska jag bannemig göra nu också.
En ny soffa, nya hyllor till vardagsrummet, ett nytt vardagsrumsbord och en garderob till mitt sovrum är det jag ska fokusera på att inhandla!

Jag vill inte skämmas för att bjuda hem folk till mig, det gör jag idag...
Det är därför jag helst inte är hemma också. Vill gärna bort därifrån.

Sitter på mammas jobbnu och väntar på att hon ska bli klar så att vi kan åka till Björkmans möbler och kolla om de har något som man kan leva med. Man kan ju alltid hoppas.

Sen efter Björkmans så blir det systemet och inhandla lite till lördagens bestyr med inflyttningsfest hos Frida och Gustav. Det ser jag fram mot.. Jag är ju trots allt inte ute och rör på mig bland folk särskilt ofta. Det har inte fallit mig i smaken de senaste månaderna, jag vet inte riktigt varför men jag har föredragit en hemmakväll med mys och en film och härligt sällskap istället. Men nån gång ibland så kan det vara kul att svänga lite på fest ;)

yes.
Ciao!

spöregn till min lycka

Just nu så spöregnar det ute och det är jag mäkta glad över!

Varför ?
Jo för regn = inte snö
och inte snö = glad Caroline.

Enkel matematik.. Om ändå all matte kunde vara så enkel..
Sån tur har man ju aldrig.

april april...

Idag är det första april och såvitt jag vet har jag inte blivit lurad än. Men om jag känner mig själv så kommer jag att gå på nån lätt snart.

Jobbet var ganska trögt idag men det var å andra sidan inte så konstigt, det brukar inte bli så mycket gjort på halvdagar. Fredrik, chefen, körde ett aprilskämt på två av de nya tjejerna.
Han sa att de skulle skriva en artikel i ljusnan (dagstidning i bollnäs) och att de ville skriva ur synpunkt från några nyanställda. Så tjejerna klädde på sig och gick dit bara för at mötas av ett "april, april" ungefär. Skitkul tyckte jag men nästan så det gick lite åt elakt ;)
Haha. Tur att inte Angelica var där idag då hade säkert hon och jag blivit utvalda offer.. ;P lättlurade. hahaha!

Jag lurade Jannike tidigare att jag skulle komma och hälsa på och sen lurade jag angelica att en av hennes stora ordrar hade blivit krediterade. Så påhittig är jag. skitdålig fantasi! HAHA.

Ciao