Dag 1 – Presentera mig själv.

Jag heter Caroline och är fyllda tjugotre år. Jag bor i Bollnäs med min pojkvän Anders. Jag har bott på väldigt många ställen. Vi flyttade runt ganska mycket när jag var liten. Jag har bland annat bott i Söderhamn, Rengsjö, Bollnäs, Kilafors, Segersta och Spanien. Eftersom vi flyttade runt ganska mycket så bytte jag skola några gånger. Vilket alltid innebar att träffa nya kompisar och börja om på nytt. Det är något som har påverkat mig idag. Bland det värsta som finns är att börja på ett nytt ställe, det kan vara ett jobb, skola eller vad som helst, och man måste lära känna nytt folk. Jag gillar inte det, det får mig att dra mig undan och helst vara för mig själv. Jag tror att det kan vara för att jag har så svårt att öppna upp för människor och helst inte vill släppa in någon förrän jag är riktigt säker.

På gymnasiet gick jag IB, International Baccalaureate, läste allting på engelska. Jag valde den linjen för att jag har alltid velat flytta utomlands, bli utbytesstudent eller liknande. Det blev jag aldrig. Jag blev dock duktig på engelska, och utvecklades ganska mycket på många sätt under den tiden. På bilden står jag bredvid några av mina verk jag gjorde på våra Visual Art lektioner, mitt tema var Emotions. Ett tema som passade mig utmärkt.


Det bästa beslut jag någonsin har tagit var att jag flyttade till Spanien efter att jag slutat gymnasiet. Det fanns många anledningar till varför jag flyttade till Spanien men den huvudsakliga var att jag mådde inte bra i Sverige och jag kände att jag var tvungen att byta miljö. Så jag flyttade ner till min Älskade kusin Anna, min moster Monica, SO och William. Jag började i skolan och läste Spanska i tretton veckor. Det var intensivt men det var helt underbart. För första gången så gjorde jag någonting som jag själv hade valt och bestämt. Jag blev kvar i Spanien i några år sen så bestämde jag mig för att flytta hem för att studera till Optiker.

   

Jag började jobba på Hitta.se och trivdes där, men jag hade bara tänkt att jobba där i ett halvår för att sedan börja plugga nere i Kalmar. Det blev inte så. Jag träffade Anders och jag kände att det fanns något mellan oss. Något som jag inte känt förut. Jag sköt upp mina studier för att se var jag och Anders skulle hamna. Jag blev kvar på Hitta i ett år och bestämde mig för att det fick vara nog. Men jag ångrar inte att jag valde bort skolan den där gången. Nu bor jag och Anders ihop och jag pluggar i Gävle. Vad framtiden erbjuder det vet jag inte, men just nu så känns allting bara bra!

   
Något jag inte reflekterat så mycket över är mina hårfärger, förrän nu.. (:

Thirty days of Caroline

Roliga, tråkiga, saker ni inte bryr er ett dugg om och intressanta saker men som ni kanske inte visste om mig kommer den här serien att handla om. Jag hittade det på Anyas Blogg. Nu vet jag att det inte kommer att bli varje dag. Men detta är planen iallafall. Jag tänkte börja med den första senare idag. trevlig läsning!

• Dag 1 – Presentera mig själv.
• Dag 2 – Min första kärlek.
• Dag 3 – Mina föräldrar.
• Dag 4 – Det här åt jag idag.
• Dag 5 – Vad är kärlek.
• Dag 6 – Min dag.
• Dag 7 – Min bästa vän.
• Dag 8 – Ett ögonblick.
• Dag 9 – Min tro.
• Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
• Dag 11 – Mina syskon.
• Dag 12 – I min handväska.
• Dag 13 – Den här veckan.
• Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.
• Dag 15 – Mina drömmar.
• Dag 16 – Min första kyss.
• Dag 17 – Mitt favoritminne.
• Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
• Dag 19 – Detta ångrar jag.
• Dag 20 – Den här månaden.
• Dag 21 – Ett annat ögonblick.
• Dag 22 – Det här upprör mig.
• Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
• Dag 24 – Det här får mig att gråta.
• Dag 25 – En första.
• Dag 26 – Mina rädslor.
• Dag 27 – Min favoritplats.
• Dag 28 – Det här saknar jag.
• Dag 29 – Mina ambitioner.
• Dag 30 – Ett sista ögonblick

Dag 1 börjar idag! Gör ni också - och länka mig era bloggar så jag får läsa om er också! Annars får ni gärna skriva er egen del som kommentar under mitt inlägg Vill ju veta vem ni är också!

En rolig sak jag nyss såg!

KUL! att det har blivit så stort! (: Lilla staden B.

Milano med mamma

Vi kände förarens panik i hans inbromsning

Förra fredagen så var jag och min syster till Gävle för att kolla på Harry Potter. Filmen var bra, jag längtar till nästa film. Men det här inlägget ska inte handla om filmen. Utan det här handlar om vår hemresa från Gävle. Vi sätter oss på tåget precis som vanligt, det var inte alls många på tåget, kanske fyrtio personer. I vår vagn sitter det sammanlagt fem personer. Allt går bra, vi knäpper lite kort, pratar gamla minnen och diskuterar filmen. När vi åkt in i Lilltjära, utanför Kilafors så märker vi att föraren drar i bromsen. Tåget började skaka åt sidorna väldigt kraftigt i några sekunder och efter det så guppar det till, det kändes nästan som när man kör på en väldigt dålig grusväg med en bil. Sen tvärstannar tåget, det är en sån kraftig inbromsning att jag måste ta spjärn mot golvet för att inte åka över till sätena mittemot.

Min första tanke var: Nu har vi spårat ur. Det var Fridas första tanke också. Tåget står helt stilla, det är tyst i några sekunder och sen så börjar hjärnan gå på högvarv. Vad är det egentligen som har hänt? Har vi spårat ur eller har vi kört på någonting. Efter att ha gått runt och tittat ut genom fönsterna (det var becksvart ute) så utesluter vi att vi har spårat ur, tåget står kvar på rälsen. Vi har alltså kört på något. Det går fem minuter, tio minuter, en kvart, och efter ungefär tjugo minuter av spekulerande, rädsla och några telefonsamtal till mamma för att försöka få reda på vad som kan ha hänt så kommer tågvärden ut till vagnarna och säger följande: “Vi står stilla på grund av att det har hänt en väldigt allvarlig olycka”.

Okej, vi har alltså kört på något, eller någon. Hade det varit ett djur så hade hon kunnat säga det. Vi trpr att vo har kört på en människa. Har det skett en olycka eller är detta ett självmord? Vi har suttit stilla i en halvtimma, vi får veta att hjälp är på väg oh att de kommer att stänga av strömmen i ledningarna, vi vet fortfarande inte vad som har hänt. efter ytterligare en kvart så stänger dom även av batterierna till tåget. Nu är det svart även i tåget.
Mamma ringer. Det är två personer som har blivit överkörda av vårt tåg. Vetskapen om att bakom oss på spåret ligger det två män som är döda är något jag önskar jag aldrig fått vara med om. I början vet jag inte vad jag ska känna.

Vi ser polisbilar, brandkår och ambulanser köra efter vägen som ligger en liten bit bort. Vad är det som händer och varför händer det? I tre timmar blir vi sittandes i totalt mörker och får inte veta någonting annat än att två män har blivit överkörda och är döda. Jag blir lite illamående men jag tackar gud för att det var fullt i biosalongen så att inte Oscar kunde följa med, det här är inget jag önskar att någon får vara med om. Jag börjar tänka på förra sommaren då jag såg en man hänga sig från sin balkong som låg mittemot min.

Tillslut så kommer strömmen tillbaka igen, poliserna, brandmännen och ambulanspersonalen har jobbat klart. De har “städat” upp efter olyckan tänker jag.

Stackars lokföraren. Som såg allting. Tydligen så hade en av männen legat på spåret och den andra försökt att dra bort honom. Om det var en olycka eller om han ville dö det vet jag inte. Men jag kände paniken i hans inbromsning och det vill jag aldrig mer känna.

För oss som behöver piggas upp!

Det är ett jävla väder vi har!

Det snöar och det blåser och det är svinkallt! Ska man verkligen behöva stå ut med detta? Det är helt sinnessjukt. Okej att vädret är vidrigt men vad som faktiskt är ännu värre är att man måste ut i detta väder en helt obegriplig tid på dygnet. kvart över sex på morgonen ska jag behöva stå ut med detta. Det kan aldrig vara mänskligt. Aldrig.

Gårdagens inköp gjorde mig officiellt till dagens geek?

Jag vet inte varför men jag passar bara inte i att ha en ryggsäck. Jag ser ut som jordens tönt. Andra som har ryggsäck kan ändå se ganska coola ut, men jag tillhör skaran som bara ser nördiga ut. Jag ser nördig ut i min nya ryggsäck. Men det är ju trots allt inte det som är det viktiga. Det viktiga är ju att jag slipper bryta axeln ur led bara för att jag har en axelväska som vägen hundratusenmiljardersmiljoner kilo pga. mina böcker.

Jag är inte tillräckligt flink!

Jag är ganska duktig ibland, när jag lägger den sidan till. När jag verkligen försöker att sätta mig in i det jag gör så är jag duktig. Det slutar oftast med ett bra resultat! Men mitt stora problem är att jag inte kommer mig för att ta tag i saker. Det kan vara saker som jag går och funderar på. Några saker som jag funderar på, som jag funderat på ett bra tag, men inte orkat kollat upp trots att jag har daglig tillgång till både dator, internet och telefon är:

Harry Potter-filmerna, vad är det för åldersgräns på dom? (inte för att det spelar någon roll för att jag får ju gå ändå.)
Vad var det egentligen som startade Svininfluensan?
Finns galna kosjukan fortfarande kvar?
Hur uttalar man Macarons? (Jag vägrar fråga någon, jag skulle låta som en tönt om jag inte visste)
Hur kommer det sig att barn inte tycker om lök? Beror det på namnet eller vad är grejen med barn och lök?
Hur många är det egentligen som tror på alla snyfthistorier man klistrar på din facebook-status?
Varför gör man en amerikansk version av “män som hatar kvinnor” med kulisser på svenska?

Måste bli bättre på att uppdatera mig om mina egna funderingar.. Hur gör man för att motivera sig?`

^{Mitt lego-hus. Jag, Melvin och Liam hade en Lego-dag förra helgen (:}

Vilka är ni?

Jag kollade min statistik från den senaste veckan och jag har folk i olika länder som läser min blogg.
Jag som är nyfiken av naturen undrar ju självklart vilka det är som läser här? För att bara nämna några så får ni ett smakprov här nere (:

Sverige 104

USA 5

Danmark 4

Norge 4

Spanien 1

Indien 1

Ryssland 1

Hittade dessa nyss, fantastiska!

Bästa presenten ever?

 

Systermys