17 år i staden där jag växte upp och så
märker du hur fort det går
och jag var 17 år
ville inte va den som blev kvar
Jag ville inte va den
jag ville inte va den som blev kvar
jag ville inte va den som blev kvar
______________________
Nu ska jag försöka packa ner det sista. Det känns så overkligt allting. Att jag får den här chanen igen. Eller kanske det inte är en chans. Det är min rättighet att göra det som för mig känns bäst, det som får mig att må bra. Även om jag måste lämna min familj och min katt. Men jag kan inte leva här. Och de finns ju kvar här. Det är inte så att jag åker till månen och aldrig får se dom igen.
Jag älskar att leva sånahär dagar.
- C
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar