Caroline

Ibland så känner jag mig bara helt efterbliven.

Ibland så känner jag mig ganska tillfreds med livet. Jag känner att jag är nöjd just som läget är att det inte behöver vara annorlunda. Ibland.

Men allt som oftast så vet jag inte vad det är jag har åstakommit, vad har jag egentligen gjort?

Man ska väl egentligen bara ångra saker som man inte gjort?

Varför är det då så svårt att få saker gjorda?

Att jag tänker på dig, jag tänker att jag ska kontakta dig, säga hej.. Kanske förlåt, jag vet inte. Det enda jag vet är att jag tänkt på detta ganska mycket.Jag vill så gärna, men jag är rädd.

Kanske är det så att jag är rädd för att få ett nej och sen bli ännu ensammare. KAnske är det bättre att bara distansera sig från allt och alla och tro att alla tänker likadant. Då blir vi inte ensamma, då har vi varandra ändå.. Än att ta steget och verkligen på nejet som säger att vi tappade ännu en "nästanvän"

Jag vet inte