Den är så himla vacker.
Musik verkar vara en av de få bestående bitarna i mitt liv just nu. Det känns som om allt annat bara rasar under fötterna på mig. Men det kanske bara är jag som inbillar mig.
Jag är ju faktiskt känd att ha för vana att inbilla mig sådana saker, att min hjärna bara vrider om och hittar på egna saker. Ibland så undrar jag om det är fler än jag i min hjärna, det skulle inte vara en omöjlighet. En tidig schizofreni som bara visar sig några sekunder här och några sekunder där, men fortfarande tillräckligt för att få mig att tvivla på allt runt mig.
Och jag tänker såhär. Okej, allt är inte skit, men det är så lätt att fokusera på fel saker. Och när man väl börjar göra det är det svårt att ställa om fokus.
När ska jag få slappna av, när ska jag få bli omhändertagen, när ska jag få frågan "tycker du om mig" från någon som vill att jag ska tycka om den?
Jag tror att vissa människor aldrig får uppleva långvarig kärlek. Att vissa människor får smaka lite på den men aldrig behålla den.
Som att ha kunnat se alla färger och fantastiska platser runt om i världen för att bli blind en dag.
Som att ha kunnat lyssna på hela världens vackraste toner för att sedan bli döv en dag.
Och att komma på då att man inte har hört allt och inte heller har sett allt.
Jag tror att det är så för många. Man har det en kort flyktig minut men det går över så snabbt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar