ett gammalt inlägg

När vi sa gå och egentligen menade kom.
och ingen förstod.
Det var den dagen vi insåg att vi inte var odödliga.
Det var den dagen då regnet kom och vi förstod att det var vatten
och det var då vi var tvugna att kliva in i den riktiga världen,
den utan skydd. Den där vi köper våra egna paraplyn.
Men varför tror alla att just deras övergång är så olik alla andras ?
Det är en sak som jag har undrat över. Hur många har inte varit tvugna att ta steget ut.
Att släppa taget om mammas hand.
Att ta steget ut från vår trygga gren och pröva vingarna.
ALLA.
Men ändå, den dagen då man inser att man inet är odödlig och där handling får konsekvenser.

Det är den dagen vi börjar dö.