Jag inser nu hur saknad du faktiskt har varit. Förut var det alltid du och jag, i vått och torrt. Det var du som så ofta visade mig vägen när jag inte visste var jag skulle gå. Det var vi som kunde ligga till långt om nätterna och bara vara. Du fick mig på bra humör när jag var nere, du försökte alltid få mig glad när jag var ledsen, men samtidigt så förstod du att allt måste få ta sin tid och att man måste få läka i sin egen takt. Vi var tillsammans på fester, vi var tillsammans ensamma, vi gick på promenader, vi filosoferade tillsammans, VI var oskiljaktiga. Vi har hållit ihop du och jag sen den dagen jag fyllde fjorton. Och du har alltid funnits där som en pelare jag kunde stötta mig mot under alla jobbiga tonårsår. Vi har haft något års uppehåll nu. Det har blivit så bara. Vi har båda haft andra saker för oss. Vi hittade kärleken och befann oss på olika ställen på jorden. Och tiden flög iväg. Nu är vi tillbaka och jag vi fortsätter vår romans. Jag hälsar dig välkommen tillbaka i mitt liv Håkan Hellström.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar