Caroline

Jag glömde bort Lottas födelsedag.

Hur kan man göra en sån sak?

Jag vet inte ens riktigt hur många år sedan det hände. Mamma klippte ut alla artiklar och allt som stod om det som hände i tidningarna. Jag har dem i en mapp hemma. Inte ens de har jag orkat kolla genom eller läst. Jag har inte orkat ta itu med det. Att sitta och läsa om att min allra, allra bästa, finaste vän blev mördad. Det finns inte. Det är som om någon har hittat på allting. Jag var på hennes begravning men det känns inte som om hon ligger i marken. Det känns som om hon är en vän som flyttat långt långt borta och som jag inte hör av så ofta. Inte så att vi glidit från varandra, vi står fortfarande varandra nära. Men det är overkligt att hon ligger nedbäddad i jorden.

Att jag kan sitta på gräset och veta att hon ligger nedanför. Ibland så känner jag så starkt för att åka dit och gräva upp henne.. ibland så får jag för mig att hon blev levande begravd. För det var ju det hon var i allra högsta grad.. Levande.

Jag kommer aldrig att sakna ord för hur bra du var Lotta, för vilken bra människa du var.

Jag vet inte om jag måste utsätta mig själv för att faktiskt läsa allt som skrevs om henne för att förstå hur och varför det hände. Jag minns inte ens namnet på han som gjorde det. Jag var elva eller tolv när det hände tror jag. Jag vet vad som hände men jag har fortfarande inte förstått det.