En del personer funkar man helt enkelt inte med

Ibland tror jag på fullaste allvar att det finns en del personer vars hela närvaro på jorden går ut på att irritera mig. Jag behöver bara kolla på en del för att bli irriterad. Det finns en bakgrund till varför jag blir irriterad på en del personer, någon som gjort eller sagt något till mig som inte är snällt och som sen inte bryr sig ett dugg om att reparera skadan. Dom kan jag bli vansinnig på bara av att se dom, oftast räcker det med att de vandrar förbi i mina tankar för att jag ska bli irriterad. Jag har några såna. Iallafall två stycken i min klass. Det här jag skriver nu är tyvärr sant. Det räcker med att dom går förbi mig så skriker det i mitt huvud “Jä..a idiot, fula, vidriga, kah7fkujg#tgyt%&/(/gfsdhsdf&(&%/&%¤/¤R)(#/¤R=)#¤/” (de fulaste svordomar ni kan tänka er på slutet) Ja, det kanske inte är så snällt av mig tycker ni, men jag kan inte hjälpa det. Jag har pratat med dom om det, om att det dom gjorde inte var särskilt snällt. Det var inte ens en stor grej men det är lika irriterande för det. Och de bryr sig inte. Så dom får godta att så fort jag ser dom så fantiserar jag samtidigt om hur de råkar göra papercut på sig själva under lektionen, trillar av stolen, snubblar och slår huvudet i ett bord osv.. Dom får helt enkelt ta det.
Vad aggressiv jag är tänker ni. Men alla har vi våra egenheter. Jag vet att jag aldrig kommer att förverkliga något av det jag tänker, även om jag ibland har god lust att ta till våld, bara en enkel knuff nerför trappan (nej, jag skojar) kanske dra nån i håret. Det hjälper förmodligen inte ett dugg.

Men i fantasin är det rätt skönt att få vara sin egen Superhjälte som skapar rättvisa på mitt sätt.